Sitter och filosoferar över livet.

Sitter här i stallet och funderar på livet och samtidigt smörjer lite läder:)

Tänker som så att det börjar bli lite tungrott att ha 2 hästar själv.

Och vintern närmar sej och då blir det ännu mera.

Har ju min älskade pappa som hjälper mej mer än gärna.

Men jag märker en viss skillnad nu när han börjar bli lite äldre,)

Och känner då att kravet på mej ökar att åka ut hit och kolla mina grabbar.

Jag älskar verkligen det här livet.

Men alla drar i mej från alla håll.

Har ju min kära familj som inte alls förstår detta med mina hästar, och det gör ju inte saken enklare.

Försöker verkligen vara alla tillags så alla ska va nöjda.

Men hur jag än gör är det alltid någon/ några som blir onöjda.

Jag vill absolut inte göra mej av med mina grabbar .

Men ibland skulle det underlätta att ha dom närmre tillhands.

Men då måste man hitta ett stall som man trivs i och kommer överens.

Och sådant är ju alltid svårt.

Och många stall i närheten där jag bor känns för stora och alldeles för mycke människor.

Ett rörigt inlägg , jag vet.

Men ibland är det bara skönt att skriva av sej.

Nä det får gå en vinter till. Får vi se hur livet ser ut efter den :)